Arbetsgivarna använder det värvningsförbud som anges i experternas arbetsavtal som en ersättning för konkurrensförbudet. Syftet är att undvika ersättningsskyldigheten som konkurrensförbud medför. YTN vill att värvningsförbud antingen förbjuds helt och hållet eller att de i lagstiftningen jämställs direkt med konkurrensförbud.
Under de senaste åren har värvningsförbud blivit mycket vanliga i arbetsavtal för högre tjänstemän, berättar Jan Degerlund, ordförande för YTN:s juridiska grupp.Fenomenet har observerats i medlemmarnas kontakter och förfrågningar riktade till YTN-förbunden.
– Förändringen skedde efter att arbetsgivaren år 2022 föreskrevs i lag en ersättningsskyldighet för konkurrensförbud. Nu antecknas värvningsförbudet i ungefär vartannat arbetsavtal för högre tjänstemän.
Genom att avtala om konkurrensförbud kan man begränsa arbetstagarens rätt att övergå till ett företag som kan betraktas som konkurrent till den tidigare arbetsgivaren när anställningsförhållandet upphör.
Finsk lag känner dock inte till ett sådant begrepp som värvningsförbud. Enligt Degerlund förekommer det i regel två typer av värvningsförbud i arbetsavtal.
– För det första sådana som förbjuder att locka tidigare kollegor till den nya arbetsgivaren efter byte av arbetsplats. Och därutöver sådana som förbjuder att locka eller ens närma sig den gamla arbetsgivarens kunder. Ibland står det till och med att man inte får närma sig potentiella kunder.
I arbetsavtalet antecknas längden på värvningsförbudet oftast som sex månader, ibland tolv.
Definitionen av värvning har inte testats i domstolen
Ur en högutbildad sakkunnigs perspektiv kan värvningsförbud vara en stor begränsning av verksamhetsfriheten, särskilt om förbudet är brett definierat i arbetsavtalet. Särskilt inom försäljnings- och marknadsföringsarbete orsakar det besvärliga situationer, eftersom kretsarna i Finland är små inom många branscher.
– Om man grundar ett eget företag kan värvningsförbudet vara ett väsentligt hinder för att starta en verksamhet. Detta leder ofta till begränsningar som liknar begränsningarna i ett konkurrensförbudsavtal.
Ur juridisk synvinkel är det dessutom oklart vad som ska betraktas som ”att värva kunder”.
– Själv anser jag att värvning är proaktivt. Man ska alltså själv närma sig kunderna, inte tvärtom. Men i Finland verkar det ännu inte finnas något prejudikat som vägts i högsta domstolen, säger Degerlund.
För fyra år sedan föreskrevs arbetsgivaren en ersättningsskyldighet för konkurrensförbud. Enligt Degerlund tvingade ändringen av arbetsavtalslagen arbetsgivarna att avlägsna ogrundade konkurrensförbud från arbetsavtalen. Nu måste lagstiftaren vidta åtgärder som hindrar företag från att använda värvningsförbud på samma sätt som konkurrensförbud.
Marttinens utredning välkommen
Arbetsminister Matias Marttinen inledde i september en utredning om värvningsförbud. Enligt uppdraget är syftet att förbereda grunden för strängare reglering av dem.
– Att låta göra en utredning var ett mycket välkommet beslut från ministern. Värvningsförbud bör jämställas med konkurrensförbud, vilket innebär att man ska anse att allt som gäller konkurrensförbud i lagstiftningen också gäller värvningsförbud. Eller så kan man till och med förbjuda värvningsförbud helt och hållet, alltså anse att ett sådant villkor i arbetsavtalet är ogiltigt. Så har man också gjort ute i världen, säger YTN:s ordförande Teemu Hankamäki.
Det centrala problemet är att värvningsförbudet tolkas mycket brett i arbetsavtalen och att det i praktiken har ersatt konkurrensförbudet.
– Om man tittar på vad konkurrensförbudet ursprungligen strävade efter, gällde det ju bara en mycket liten kärngrupp av experter som hade strategisk kunskap om företagets verksamhet, så att deras övergång till en konkurrent skulle kunna orsaka direkt skada för företaget, säger Hankamäki.
Nu omfattas ett stort antal högre tjänstemän av värvningsförbud. För det första är situationen mycket skadlig på individnivå och för det andra är den också ett samhällsproblem som gör arbetsmarknadens strukturer styvare, eftersom värvningsförbud försvagar rörligheten av experter och företagens ledning på mellannivå.
– Tyvärr finns det redan i Finland alltför många strukturella faktorer som bromsar arbetskraftens rörlighet, och i själva verket försvagar värvningsförbud situationen ytterligare. Detta är varken i individens eller samhällets intresse.
YTN:s önskemål om lagändring stöds för sin del av det beslut som Östra Finlands hovrätt fattade i april. I beslutet ansågs att värvningsförbudet i själva verket var ett konkurrensförbud enligt arbetsavtalslagen. Det hade minskat arbetstagarens möjligheter att arbeta inom samma bransch som sin gamla arbetsgivare efter att anställningsförhållandet upphört.
Text: Mikko Nikula
Bilder: Opa Latvala