Artikel: Allmänna förhöjningar som tydligt förbättrar köpkraften är YTN:s främsta mål
Publicerad
Kategorier
Nyckelord
Under förhandlingsrundan denna höst vill YTN få sådana löneförhöjningar för sina medlemmar som både fokuserar på allmän förhöjning och förbättrar köpkraften. Under de föregående omgångarna har löntagarna kommit emot och nöjt sig med måttliga förhöjningar.
– Finlands kostnadskonkurrenskraft har upprätthållits i flera år genom att löneförhöjningarna har varit mindre än i konkurrerande länder. Detta kan inte vara Finlands sätt att nå framgång på den internationella marknaden i all evighet, säger YTN:s ordförande Samu Salo.
Förhandlingar förs om kollektivavtalen inom teknologiindustrin, planerings- och konsultbranschen och dataservicebranschen. Av dessa är de två första allmänt bindande medan dataservicebranschens kollektivavtal är normalt bindande. De nuvarande avtalen löper ut i slutet av november.
ENDAST EN MINORITET FÅR MERITFÖRHÖJNINGAR
Hittills har man inte kommit så långt med konkreta frågor i förhandlingarna.
– Vi har nu några möten bakom oss. Stämningen har varit densamma som under tidigare rundor. Det är fortfarande lite oklart vilka som är arbetsgivarnas viktigaste mål, karakteriserar Salo.
Det har dock blivit tydligt att motparten i förhandlingarna, Teknologiindustrins arbetsgivare rf, har en ganska olika syn på löneförhöjningarnas nivå än YTN. Även uppfattningarna om behovet av en allmän förhöjning ligger långt borta från varandra; arbetsgivarna vill betona lokala avtal om lönerna.
– Vid lönebildningen för högre tjänstemän är den allmänna förhöjningen en central faktor. Enligt vår löneundersökning får endast cirka en femtedel av högre tjänstemän meritförhöjningar som delas ut av arbetstagare, och denna andel har varit på ganska samma nivå från år till år. Om det inte är möjligt att komma överens om löneförhöjningar lokalt i företagen, säkerställer den allmänna förhöjningen som kollektivavtalet medför att alla får något, och därför håller vi fast vid den, motiverar YTN:s vice ordförande Teemu Hankamäki.
En öppen fråga är också vem som är initiativtagare under denna förhandlingsrunda, dvs. vem som ingår det första kollektivavtalet. Traditionellt har denna roll tillhört Industrifacket. Förhöjningsnivån i teknologiindustrins kollektivavtal som Industrifacket ingått har fastställt den s.k. allmänna linjen, vilket med andra ord betyder att arbetsgivare inom andra branscher inte har gått med på löneförhöjningar som överskrider dess nivå.
– YTN strävar inte särskilt efter rollen som initiativtagare, men vi undviker inte heller att ta ansvar, säger Samu Salo.
Situationen förvirras av regeringens plan att stifta en lag som förankrar löneförhöjningarna inom alla branscher i exportindustrins lönelösningar. Löntagarna har i stor utsträckning varit emot lagen.
BÄTTRE KVALITET UTÖVER LÖN
Utöver löneförhöjningar eftersträvar YTN även kvalitativa förbättringar av kollektivavtalen. Sådana är till exempel ökat välbefinnande i arbetet, spelregler för distansarbete, förlängning av semestern och möjlighet att byta semesterpenning delvis eller helt mot ledighet.
Främjandet av kvalitativa mål bromsas av att motparten skyr allt som kan orsaka tilläggskostnader utanför löneförhöjningarna.
– Arbetsgivarna utgår från att priset på textsidan av avtalen inte får stiga alls. EK och dess medlemsförbund övervakar detta mycket noggrant och har koordinerat hela arbetsgivarfältet, berättar Hankamäki.
Å andra sidan skulle åtgärder som stöder välbefinnandet i arbetet och minskar experternas psykiska belastning inte anstränga företagens finanser särskilt mycket, men problemet är arbetsgivarnas allmänna motvillighet att göra kollektivavtalsskrivningar. Detta har enligt Salo tydligt framkommit under tidigare förhandlingsrundor.
– Vi har varit förvånade över att arbetsgivarna inte verkar vara intresserade av välbefinnande i arbetet. Högre tjänstemän utför ett krävande arbete och vill göra det väl. Ork ökar också produktiviteten.
REGERINGENS ÅTGÄRDER FÖRVIRRAR
Förhandlingarna försvåras av att regeringen genom lagstiftning håller på att ändra strukturerna i det finländska arbetslivet till förmån för arbetsgivarna. Utöver den exportdrivna lönemodellen är sådana lagprojekt bland annat att underlätta uppsägning, utvidga lokalt avtalande till oorganiserade företag och förbjuda att avtala till exempel om permitteringsanmälningstider på ett bättre sätt i kollektivavtalet än vad som anges i lagen.
Den planerade ändringen i arbetsavtalslagen, enligt vilken arbetsgivaren enbart behöver ett ”sakligt skäl” för uppsägning i stället för det nuvarande sakliga och vägande skälet, är särskilt problematisk ur de högre tjänstemännens perspektiv.
– Detta kan leda till att om resultatmålen inte uppnås skulle det vara grund för uppsägning. När det gäller våra medlemmar har personliga mål definierats för nästan alla, och i många företag har målen ställts nästan så högt upp som möjligt, säger Samu Salo.
Det är möjligt att frågan syns vid förhandlingsborden om arbetsgivarna försöker ändra de kollektivavtalsparagrafer som gäller uppsägning och som följer den nuvarande lagen så att de överensstämmer med regeringens planer.
Text: Mikko Nikula