Blogg: Kan en frontalkrock på arbetsmarknaden fortfarande undvikas?

Det ordnar sig, sa bonden när han körde traktorn genom ladugårdsväggen. Med ett liknande orubbligt grepp främjar landets regering de lagändringar kring arbetsmarknaden som ingår i regeringsprogrammet, trots löntagarförbundens förslag och motstånd.

Arbetsmarknaden står inför en krisartad återvändsgränd. Å ena sidan fortsätter regeringen bereda lagändringar, å andra sidan meddelar fackförbunden om ständigt växande politiska demonstrationer. Fackföreningarna FFC och STTK strejkar i början av februari. Akava har för sin del meddelat om en utmarsch som ska hållas på eftermiddagen den 6 februari.

De gråtoner som behövs för att lösa den svartvita situationen finns för närvarande inte i sikte. Akava och dess medlemsförbund har agerat konsekvent i den mån att vi har erbjudit regeringen flera alternativ och förslag för att lösa frågorna kring arbetslivet. Dem har regeringen hört, men inte lyssnat på. Det största problemet är att lagändringar bereds i trepartsgrupperna en i taget och oberoende av varandra. Den som vet något om arbetsmarknaden och arbetslagstiftningen förstår att det i slutändan är fråga om en helhet, och att ändringarna ska förhandlas som en sådan.

För att situationen som liknar en match mellan regeringen och fackförbundsrörelsen ska kunna lösas på ett vettigt sätt, bör även arbetsgivarförbunden stiga ner från läktaren på plan för att fundera på en lösning på situationen. Även arbetsgivarna borde vara bekymrade. Så mycket som det talas om vikten av till exempel lokala avtal kommer den nuvarande utvecklingen inte på något sätt att främja grunden för lokala förhandlingar, det vill säga förtroendet mellan parterna.

Redan nu kan det förutses att arbetsmarknadsläget och lagändringarna även kommer att påverka kollektivavtalsförhandlingarna som startar under hösten på ett eller annat sätt. Först upphör avtalen inom teknologiindustrin i slutet av november, så i september–oktober kommer förhandlingarna om kollektivavtalen att börja på allvar. Atmosfären kan vara spänd och de delar av löntagarnas ställning som regeringen har försvagat genom lagstiftning kommer sannolikt att vara vårt mål vid förhandlingsborden.